Kommunfullmäktige den 25 november | Sverigedemokraterna i Norrköping

Kommunfullmäktige den 25 november

Kommunfullmäktige inleddes med temat folkhälsa. Det var ett intressant och givande föredrag och förhoppningsvis kan mer fokus i kommunen ligga på folkhälsa framöver.

För en kortare redogörelse av sammanträdet så lyftes bland annat medborgarförslag gällande Jättebjörnlokan och bekämpning av densamma. Sverigedemokraterna yrkade således bifall till medborgarförslaget.

I motionen ”Samverkansavtal för gymnasieskolan” valde vi likaså att bifalla motionen, då vi tror att en större valmöjlighet och ett positivt regionalt samarbete är av godo för kommunen. Lars Stjernkvist (S) menade att kommunikationerna även ska utvecklas, vilket vi anser vara mycket önskvärt.

Stadsplaneringsnämndens ordförande Bengt Cete (MP) förklarade i sitt anförande att motionen ”Uppsägning av Skeppsdockan 3” var aktuell i och med den tänkta satsningen inför Ostlänken. Tilläggsyrkande var att kommunen skulle öppna för samexistensmöjlighet, vilket vi ansåg vara försvarbart att bifalla.

Håkan Liljeblad (S) underströk under sammanträdet, att vi oavsett partitillhörighet vill Norrköpings kommuns bästa och att kunna rösta för andra partiers förslag var viktigt och positivt. ”Ibland kan man hålla med varandra och ibland inte ” menade han och förtydligade med ”Ett bra förslag är ett bra förslag”. Patrik Rubindal (SD) replikerade frågan om detta även gällde Sverigedemokraterna. Han tog upp det faktum att ledamöterna i kommunfullmäktige invigde sina nya läsplattor dagen till ära. Detta var nämligen en motion som Sverigedemokraterna fick nedröstad i kommunfullmäktige för en tid sedan. Håkan Liljeblad (S) kontrade med att svara att man behandlar förslaget i sig, inte personen. Och menade sedan på att man beslutat om läsplattorna vid ett tidigare skede, vilket faktiskt inte var fallet.

Avslutningsvis gick Sylvia Nilsson (M) upp i talarstolen för att debattera sin interpellation gällande parboenden. När Sverigedemokraterna för cirka två år sedan motionerade om parboendegaranti röstade samtliga partier ner motionen. Att sedan ifrågasätta varför majoriteten går emot förslaget, som Sylvia sedan gjorde, känns ganska tragikomiskt. Markus Wiechel (SD) påtalade detta och frågade vid ett flertal tillfällen varför man valt att rösta ner Sverigedemokraternas motion. Han fick inget svar men tystnaden var ganska talade. Om Moderaterna och övriga partier verkligen hade ansett frågan vara viktig och brytt sig om de individer som frågan berör, hade de varit tydliga i sin retorik och sina handlingar från första början. Att vända kappan efter vinden och försöka kamma hem billiga poäng, nu när valrörelsen närmar sig, tror vi de flesta genomskådar.

Mona Ohlsson (V) menade i sitt svar att parboende är en komplex fråga och att kommunen måste ha råd. Att det helt plötsligt kostar pengar för kommunen och att det i sin tur påverkar beslutet känns oerhört relevant när man ständigt väljer att försvara asyl- och invandringskostnader genom att beskylla oss Sverigedemokrater för att vara hjärtlösa. Man får ofta i debatter, inte minst i Norrköpings kommunfullmäktige, höra klyschor som att det faktiskt handlar om människor och att människor är viktigare än siffror. Tydligen gäller det bara vissa grupper i samhället och våra äldre verkar inte räknas med där. Det är ett sorgligt faktum att Norrköpings kommun särbehandlar och gör skillnad på stadens invånare. Därför vill vi ställa följande fråga till kommunfullmäktige, har ni inget hjärta?